Logga in

En eldsjäl blottar mörkret

I åtta år jobbade han för Sirius Fotboll, bland annat som klubbchef under resan från division 1 till allsvenskan. Samtidigt led Per Nohr av svår alkoholism, en sjukdom som till sist var nära att ta hans liv. Nu berättar han om det i föreläsningen och boken ”En brutalt ärlig historia”.

Per Nohr är en föreningsmänniska in i själen. I dag jobbar han med ungdomarna och damlaget i Gusk. Många känner igen honom från Sirius. Under sina åtta år som klubbchef (med mera) i Sirius Fotboll så hade han en förmåga att befinna sig överallt samtidigt, ständigt vänlig och hjälpsam, i hastig rörelse med en vaggande gångstil.

Det inte många har vetat är att det haltande steget beror på att han drogs med en allvarlig sårskada på foten, som till sist innebar att tre tår fick amputeras.

Ännu färre har förstått att Per Nohr var nära att supa ihjäl sig.

– Jag var enormt alkoholiserad. Storyn började med att jag fick panikångest år 2003. Det var fruktansvärt vidrigt. Min lösning var att ha en kvarting whisky i väskan för att kunna självmedicinera om det skulle hända igen. Det slutade med att jag drack varje kväll. Alltid hemma när jag var själv, aldrig på krogen.

Han har haft fyra längre perioder med grova alkoholproblem. Varvat med vändor på torken.

Vändpunkten blev ett ultimatum från de två vuxna sönerna, år 2015. Han blir tårögd när han talar om det.

– ”Pappa, sluta drick”, sade de. ”Annars lämnar vi dig”. Jag ringde till beroendeenheten dagen efter. Sedan fortsatte jag dricka, fast jag skulle börja äta antabus. På väg in med ambulans så hade jag livsfarliga blodsockervärden.

Sedan dess har han inte druckit, men lidit av diabetes och annat som kommit i sviterna av spriten.

– Jag har varit på Akademiska över 400 gånger på fyra år.

Till sist var han nära att ge upp.

– I början av det här året fick jag reda på att jag hade benröta i foten. Läkarna pratade om att amputera. Då kom de mörka tankarna. Var skulle jag bo? Skulle jag kunna köra bil? Träna? Jobba? Jag ville ta bort mig själv. Men jag kunde inte, med tanke på mina barn och barnbarn.

Så i maj blev han friskförklarad.

– Jag får kämpa med det mentala, äter antidepressiva tabletter och hamnar i svackor ibland. Men nu är jag på en annan plats och tanken på att inte vilja leva känns helt främmande. Det är otäckt att jag kände så då.

Han förbannar sin beroendepersonlighet där sprit, snus, kaffe, träning och hårt arbete varit olika sätt att hitta lindring för stunden. Olika sätt att dämpa den oroliga sida som han har haft sedan barnsben.

– Jag skulle betala en miljon för att bli av med den sidan av min personlighet.

Nu vill han vända erfarenheten till något som kan hjälpa honom själv och andra. Uppmuntrad av sönerna så började han att skriva ned sina minnen. Hittills har han hållit tolv föreläsningar. Stödet har varit enormt, säger han.

– Jag tror att det är för att jag är så ärlig, och berättar väldigt känsliga saker. Det är sanslöst hur många som har kommit fram och öppnat sig för mig, om sina egna problem eller deras anhörigas.

Nästa offentliga föreläsning äger rum 12 december på IFU Arena. Och en bok skriven ihop med författaren Håkan Karlsson, beräknas komma ut under våren. Den har samma namn som föreläsningen: ”En brutalt ärlig historia”.

– Två relationer har spruckit och jag hade kunnat förlora barnen också, på grund av spriten. I dag står de vid min sida, men jag fick kämpa för att få deras förtroende tillbaka.