Logga in
Logga ut

Molières sjukling får nytt liv i fars

När Knivstarevyn återvänder för 12:e året är det i en lite annorlunda tappning. Lördagen den 17 november premiärvisas Teater Suscenas ”Kattguld, krämpor och kurtis” – en fars full av förvecklingar och kärlekstrassel.

Den årliga revyn har sedan starten år 2006 blivit en institution i Knivstas nöjesliv. När den nu återvänder är det i ett annorlunda utförande.

– Vi valde att inte sätta upp någon traditionell nummerrevy i år. I stället sätter vi upp en fars. Vi tyckte att det vore trevligt att spela en hel teaterpjäs med sammanhållande handling, säger Sussie Berglund som är regissör, producent och grundare av Teater Suscena.

Pjäsen ”Kattguld, krämpor och kurtis” har Teater Suscena tidigare spelat som sommarteater. Att nu sätta upp den på Blå Wingen i Husby-Långhundra ser Sussie Berglund som en stor utmaning.

– Det är svårare att spela teater inne. Man får så mycket gratis utomhus på sommaren, när fåglarna kvittrar. Nu ska vi försöka skapa samma stämning och känsla med hjälp av rekvisita, kostymer och kulisser.

”Kattguld, krämpor och kurtis” är en omarbetad version av Molières ”Den inbillade sjuke” från 1673. I Knivsta får den en mer tokrolig, farsartad prägel när den inbillningssjuka rikemanskvinnan Agata utmanas av sin guldgrävare till syster som bara väntar på att få överta familjeförmögenheten.

– Den är ju rolig redan från början, Molière var ju som han var. Men Thomas Kompare har tagit hans idéer och vinklat till dem ännu mer, i ett helt eget manus. Det händer konstiga och otippade saker hela tiden. Vi har haft väldigt roligt med den här pjäsen.

Just spelglädjen ser Sussie Berglund som en nyckel till Knivstarevyns och Teater Suscenas popularitet.

– Publiken ser vår glädje – hur roligt vi har på scenen. Vi har alla heltidsjobb, själv jobbar jag inom barnomsorgen i Knivsta, så repetitioner och alla andra förberedelser äger rum på helger och kvällar. Det är tur att vi har förstående familjer. Men responsen vi får gör det värt att lägga 110 procent på teatern.

Tror du att ni hade haft lika kul om teatern vore ert yrke?

– Inte på samma sätt, tror jag. Vi pratade faktiskt om det igår. Hade vi kunnat ge allt på samma sätt om vi gjorde varje föreställning 25–30 gånger, på heltid? En professionell skådespelare får också allt serverat. Vi bygger upp och river kulisserna vid varje föreställning eftersom vi samsas med biovisningar, bingo och allt möjligt på Blå Wingen. Jag ska till exempel dit efter jobbet för att måla kulisser i kväll. Teatern blir som en hobby som man blir sprudlande glad av.