Logga in

Tommy tycker om dålig musik

Att samla är Tommy Sahléns passion. Han är till och med sekreterare i Nordstjärnan, den Uppsalabaserade riksföreningen som samlar landets samlare. Själv hyser han en särskilt stark kärlek till en av sina samlingar. ”Kalkonmusik kan man säga. Eller dålig musik, kort och gott.”

Det har kört ihop sig för Tommy Sahlén. På onsdag 4 december samlas Uppsala samlarförening på Träffpunkten för att äta jultallrik. Som en favorit i repris så skulle han tonsätta tillställningen med musik ur en speciell skivsamling.

Men det finns tyvärr ”inte en sportmössa” att han kommer loss från jobbet som ljustekniker på Uppsala stadsteater just den kvällen, förklarar han. Då det är bråda tider på teatern så möts vi där. Han har tagit med ett antal exemplar ur den samling som skänker så mycket glädje.

– Den här skivsamlingen är småbisarr. Det tråkigaste vulgärnamnet är väl kalkonmusik. Jag tycker mer om att kalla den för ”dålig musik”, så vet jag vad jag menar.

Hur började du samla på dålig musik?

– Jag upptäckte populärmusiken från fel håll. En av mina första musikupplevelser var att höra Spike Jones, den gamla musikmarodören, säger Tommy Sahlén.

Han håller upp en skiva med ”Spike Jones and his City Slickers”, som från 1940-talet skapade galen och humoristisk storbandsmusik där han gärna vävde in ljudeffekter som glaskross och pistolskott i takt med musiken.

Albumomslagets Spike Jones är en karikatyr tecknad av Jack Davis, som gjorde serier i tidningen Mad, vilket kan ha bidragit till att väcka intresset hos en ung Tommy Sahlén som samtidigt på 1970-talet fick upp öronen för radioprogrammet ”Bättre sänt än aldrig”. I vilket Lasse O’Månsson, chefredaktör för Svenska Mad, levererade skruvad humor medan Bengan Wittström rotade fram de mest udda plattorna i Sveriges Radios skivarkiv.

– Programmet blev en wow-upplevelse, ”finns det så mycket sådan här musik?”.

Med tiden har Tommy Sahléns samlande snarare riktat in sig på en undervegetation av ofrivilligt humoristisk musik.

– När musiken görs på allvar, fullt ut och från hjärtat, men det går väldigt snett. Då blir det ganska njutbart. Särskilt om man inte är tonsäker eller arrangemanget är överdrivet. Jag gillar inte att man skrattar åt misslyckanden men det är roligt med en hedervärd flopp. Att de vågar gå in och göra sin grej, även om det missar målet totalt.

Förutom samlandet av skivor (med flera underkategorier, till exempel Hawaiimusik) så samlar han på böcker, filmer och saker som har med zeppelinare att göra.

Varför samlar du?

– Jag gillar jakten – att leta med ljus och lykta i diversebackarna och på ebay – men främst för att få mer av det som jag är intresserad av. En del andra samlare säljer sina samlingar när de är kompletta. Jag tycker om grejerna för mycket för att sälja dem.

Samlandet fyller flera funktioner för Tommy Sahlén som är medlem i Uppsala samlarförening och ännu mer aktiv som sekreterare och vice ordförande i Samlarförbundet Nordstjärnan, riksorganisationen för landets samlare. Här förenas samlare av frimärken, mynt, militärföremål, glas och keramik och nästan allt annat som man kan hitta i en banankartong på någon loppis. Föreningslivet tar honom till föredrag och studiebesök som han aldrig skulle ha deltagit i annars.

Varför blir vissa personer samlare?

– Lite slarvigt så talar man om en samlargen. Vi tror att det är genetiskt, nedärvt från stenåldern. Nu är det väldigt inne med fengshui, att man rensar ut och kastar allt som man inte behöver. Vi samlare förstår inte hur sådana människor tänker.