Logga in

Svante: ”Vaccinera er!”

Stans mest legendariska murvel är pensionerad – men vägrar sluta jobba. Nu står det klart att Svante Lidén återvänder som frilans till Aftonbladet. Först är han aktuell med ”TBE-boken”, om sjukdomen som höll på att förstöra hans liv.

Den 25 juni slutade han på Aftonbladet, efter mer än 30 år. Många längtar efter sin första sommar som pensionär. Svante Lidén, 67, blev mest rastlös. Paddla kajak är visserligen en passion. Men det är att skriva och träffa folk som han gör allra helst.

– På det sättet har jag fått leva min dröm. Vi har visserligen ett fantastiskt pensionssystem i Sverige men jag föredrar arbete, säger han när vi ses på stamstället Palermo nära hans hem på Sysslomansgatan.

Han har svårt att lyfta fram något bästa jobbminne. De är för många. Nämner möten med stjärnor som Nelson Mandela (när säkerhetsvakterna trodde att Svante var ett hot och grep tag i honom), Pakistans premiärminister Benazir Bhutto (”extremt karismatisk kvinna”) och Astrid Lindgren (hennes sista intervju). Att vara hemma hos Tranströmer när han fick Nobelpriset. Att få inviga Ölandsbron, på cykel. Att göra ”Björn Borg-rundan” till Vikingshill – det vill säga köra på vinst och förlust till Björn Borgs villa i hopp om minsta citat – och helt oväntat få loss en världsnyhet.

– Björn brukade aldrig vara hemma men så kom han ut i morgonrock och sade att han skulle göra comeback. Jävligt häftigt. Folk ringde från hela världen.

Med skarp blick och finurlig penna blev Svante Lidén en av Aftonbladets stora profiler. På senare år skedde dock en sorts nedtrappning, där han fick fortsätta breda ut sig med reportage men mer sällan befann sig i händelsernas centrum. Det började egentligen i augusti 2008, med ett fästingbett.

Nyligen släpptes ”TBE-boken”, en antologi där 14 smittade berättar om sina liv med sjukdomen.

– Rena Stephen King-historierna, säger Svante som är en av författarna.

Länge var han trött på att ständigt vara en talesperson för TBE, att alltid förknippas med sjukdomen. Men så fick han en fråga om att bidra till TBE-boken och kände att han ändå ville dela med sig igen om hur sjukdomen höll på att knäcka honom.

Första tiden med TBE var han helt borta, han minns ingenting. Sedan följde ett helvete. Han var delvis förlamad, utan balans och med sinnen som sparkade bakut när som helst. Synen var tvådimensionell och suddig. Vissa ljud, som det av dubbdäck mot snöslask, kunde få honom att falla ihop på gatan. Han orkade inte träffa folk. Blev förlamande trött av minsta ansträngning.

Vägen tillbaka var lång och bestod mest av sömn och träning. Han gymmade och simmade varje dag på Centralbadet. Efter ett och ett halvt år kunde han så smått börja jobba igen.

– Än i dag har jag svårt att komma ihåg namn och tider. Som tur är fick jag behålla skrivandet. Det blev en zon där jag kände mig bekväm, något jag kan kontrollera och är bra på.

Nu vill han uppmana alla att vaccinera sig mot TBE.

– Det drabbar inte bara dig, utan familjen också. Den som väljer att inte vaccinera sig får skylla sig själv när det går åt helvete.

Han tycker inte synd om sig själv, det vill han betona.

– ”Varför ska det här drabba mig?” säger alla som råkar ut för något. Varför inte, säger jag. Livet är hårt.

Samma dag som vi ses så har han varit i kontakt med Aftonbladet igen. Det får vara nog med fritid nu för Svante Lidén.

– Jag ska frilansa. Det blir någon form av reportage, kanske på resande fot. Allt är lite löst ännu. Det viktigaste är att få komma ut och träffa nya människor.