Logga in

Lasse Berg minns dottern i nya boken

Boken ”Ändå inte försvunnen: Om sorg, tröst och att vara människa” är det första Lasse Berg skrivit efter dottern Lindas tragiska död. En bok som minns, tolkar och söker – en bok som han har skrivit för Lindas skull.

– Jag har bytt Amazonas mot Skövde och Vänersborg, säger författaren Lasse Berg med ett skratt.

Han är just nu på rundresa i Sverige för att prata om sin nya bok som kommer ut i april. Precis som han säger har hans 53-åriga författarskap inneburit resor långt utanför Sveriges gränser, så det är inte första gången Lasse Berg framträder, inte alls. Men detta är något helt annat.

– Jag pratar ju om en bok som handlar om min döda dotter.

Ända sedan 2016, då dottern Linda omkom i en tragisk olycka, har Lasse Berg och hans fru Ingrid bott i en liten by i Provence – en plats dit de flydde, och en plats som varit helande för dem båda.

– Vi har sett till att omge oss med vänliga människor. I början träffade vi nästan bara Lindas vänner – det fanns liksom så mycket av henne bland dem.

Det är svårt att fråga, så Lasse Berg får berätta. Om när de på ett hotellrum i Johannesburg fick dödsbeskedet från Sverige och hans fru direkt tog hans hand och sa att de skulle klara det tillsammans. Om hur de tiden innan begravningen fick lov att vara praktiska och tänka ut vad deras dotter skulle ha för kläder på sig i kistan, och om hon skulle ha sin gamla nalle med sig eller inte. Om hur de efter begravningen åkte till Kalifornien och satt och grät framför enarmade banditer i Las Vegas och kämpade med det intensiva mörkret.

Under väldigt lång tid skrev Lasse Berg inte ett ord. Lusten till skrivandet var borta, och han saknade det inte. Det spelade liksom ingen roll.

­– Men plötsligt en dag satte jag mig framför datorn och allt bara rann ur mig. På tre veckor skrev jag ”Ändå inte försvunnen: Om sorg, tröst och att vara människa” – en bok med minnen av Linda, men också beskrivningar och tolkningar av hennes personlighet.

I dina böcker söker du ofta i människans ursprung för att förklara olika fenomen i vår omvärld, är detta något som gett dig stöd?

– I allra högsta grad. Först försökte jag ställa mig vid sidan av mig själv och vetenskapligt analysera hur vi människor påverkas av sorg och död, men gav upp. För mig handlar det mer om att alla tacklar och påverkas av sorg på olika sätt. Det finns inga rätt och fel.

Hur kändes det att börja skriva igen?

– Sorgen har inte blivit mindre, snarare tvärtom. Men själva skrivandet var så otroligt kul och jag kunde inte sluta – det var det enda jag tänkte på. Egentligen skrev jag ju inte boken för att den skulle publiceras, jag skrev den för Lindas skull.