Logga in
Logga ut

Labyrint går skilda vägar

Labyrint tar en lång paus – kanske för alltid. Gottsundabandet som erövrade Sverige gör nu en avslutande sommarturné. Sista stoppet: Uppsala. "Vi slutar i staden där allt började", säger Aleksi "Aki" Swallow.

Efter tio intensiva år lägger Labyrint ned verksamheten, på obestämd tid.

– Det kan vara helt slut. Så kan det faktiskt mycket väl vara. Vi slutar inte med musik, men vi kanske slutar göra musik som Labyrint, säger Aleksi "Aki" Swallow.

Skälet är att bandets samtliga medlemmar – Aki, Dajanko, Jacco och Sai – vill fokusera på olika soloprojekt.

– Lite av glädjen i Labyrint har försvunnit. Så i stället för att det här ska vara som ett jobb där vi till slut hatar varandra så är det bättre med en paus. Då kanske vi kan lära oss att uppskatta musiken och varandra mer.

Farvälturnén – som även är bandets tioårsjubileum – pågår nu och avslutas med en spelning på Flustret den 16 augusti.

– Det blir konserter i hela Sverige men avslutningen blir i Uppsala, så att våra familjer kan komma. Det ska bli jävligt kul. Vi avslutar där vi började.

Vad gäller Aki solo så är han aktuell med albumdebuten "Skokartongen", en platta där han låter argare och hungrigare än på länge.

– Skokartongen är en symbol för svarta pengar och hasslandet. Ett genomgående tema på skivan är att överleva i trakten. Det blev en ganska mörk skiva. Ibland är det lättare gå djupare i mörkret när man gör sologrejer än när man jobbar i en grupp.

Speglar det hur du mår?

– Stämningen är hårdare i samhället. Jag personligen har förlorat många vänner. Och eftersom jag inte är tillsammans med mina barns mamma längre så kan jag inte träffa mina barn lika mycket som jag skulle vilja. Allt det har gjort att det här inte har känts som en toppentid i livet.

Du är också mer politisk än på länge?

– Hiphop går alltid i cykler och just nu leder den ytliga sidan där allt handlar om flashiga kläder och pengar. Då får man komma in med lite kunskap och budskap. Jag känner faktiskt lite ansvar där. Allt kan inte handla om streams. Den sidan av mig kommer från min mamma. Jag minns hur jag var barn och hängde med henne till bokcaféet på Kungsgatan i Uppsala där hon satt och pratade med sina proletärvänner i VPK.

Hur vill du att Sverige ska minnas Labyrint?

– Jag har alltid velat att folk som pratar om svensk hiphop inte ska kunna glömma att nämna Labyrint. Ur ett egoistiskt perspektiv så är det kul om de minns oss som en av de grupper som byggde upp det här. När vi kom ut med vår första musik så fanns knappt svensk hiphop. Nu vill alla ungar rappa. Och även om dagens hiphop inte alltid är min sorts hiphop så är jag så jävla glad att ungdomar gör sin grej.