Logga in
Logga ut

Fri efter år av psykiskt våld

Misshandel måste inte betyda fysiskt våld. För Uppsalabon Anneli tog det lång tid att inse att mannen hon älskade skadade henne psykiskt. Nu har hon börjat sitt nya liv utan honom.

– När jag kom hit var jag som en streckgubbe. Jag var helt tom, säger Anneli och får tårar i ögonen.

Vi träffas på Uppsala Stadsmission, där hon genom Kvinnobyrån fick den terapi och de stödsamtal som var avgörande för att hon skulle ta sig ur relationen.

Allt började för drygt tio år sedan. Anneli, som då var i 40-årsåldern, fick kontakt med Anders via en dejtingsida.

– Vi kände båda två att vi hittade hem och vi var tvillingsjälar. Jag lade märke till att han drack väldigt mycket, men min bild av en alkoholist var någon som sitter på en parkbänk, inte någon som var så snäll och omtänksam som han var, säger hon.

Ljög och skuldbelade

Trots de tidiga varningssignalerna flyttade de ihop och gifte sig. Anders gav löften om vita helger, som han sedan bröt. När hon hörde över telefon att han hade druckit förnekade han det och skuldbelade henne för att hon misstrodde honom. Efter att de hade flyttat ihop började Anneli också märka att han ville ha kontroll över vad hon gjorde.

– När jag var hemifrån ringde han ofta. I början tyckte jag det var charmigt och omtänksamt, men för många samtal från honom gjorde att jag kände mig kontrollerad, vilket jag sa ifrån om. Det blev bättre, men behovet av kontroll fanns där, fast det lindades in i omtanke och kärlek, säger hon.

Tog allt fokus

Trots att hon inte ville ta in att Anders var alkoholist präglade oron över missbruket hennes tillvaro. Allt fokus flyttades från henne till honom och hon blev fullständigt söndertrasad inombords och tappade bort sig själv.

Något år efter att Anneli och Anders hade flyttat ihop ringde hon honom från jobbet, som var på en annan ort, men fick inget svar. Till slut ringde hon till hans jobb, men han var inte där. Hon bad en arbetskamrat till honom gå hem och ringa på, men Anders öppnade inte.

– Jag var så orolig att jag grät och åkte hem från jobbet. När jag kom hem kom han ut från sovrummet och stank sprit, men sa att han hade magsjuka.

Senare samma dag började Anneli bli yr, skaka och svettas kraftigt. På sjukhuset fick hon beskedet att hon hade fått en stroke.

Många steg på vägen

Det tog två och ett halvt år innan hon kunde arbeta heltid igen. Att lämna relationen var en betydligt längre process.

För drygt fem år sedan flyttade hon ifrån honom. Då bröt han ihop och drack två veckor i sträck. Men det ledde också till att han talade med sin arbetsgivare och fick börja en behandling. Anneli fick gå i en anhöriggrupp. Hon tog ut skilsmässa. Och tog upp kontakten med sin bästa vän.

Det blev allt mer tydligt att Anneli behövde professionell hjälp, men hon hade inte råd att gå till en privat psykolog. Då tipsade vännen henne om Kvinnobyrån.

Efter åtta månader med psykoterapi på Kvinnobyrån kände Anneli att det var dags att stå på egna ben. När Anders tog initiativ till att ta upp kontakten hade hon till en början verktygen att hantera relationen, men efter hand började gränserna suddas ut. Hon fick ta hjälp av Kvinnobyrån igen.

Han hörde av sig

Efter stödsamtalen hade hon blockerat Anders på mobilen, Facebook och Instagram och kom upp i tio månader utan kontakt med honom. Då skickade han plötsligt ett mejl och ville ses. Först svarade hon nej, men sedan träffades de i alla fall.

– Jag skämdes inför mamma, mina barn, min bästa vän, så jag gjorde det i smyg, säger Anneli, som i dag förstår att Anders utövade psykiskt våld mot henne genom att göra sig till ett offer för sin alkoholism och fortsätta att höra av sig fast hon hade markerat att hon inte ville ha kontakt.

Förstår känslorna

Efter ett ultimatum från bästa vännen och ytterligare några besök på Kvinnobyrån avslutade Anneli kontakten med Anders helt. Dörren som tidigare stått på glänt är stängd och Anneli kan gå vidare med livet.

– Nu känner jag alla mina känslor istället för att stänga av dem, det är inte farligt att känna och nu vet jag vad känslorna står för. Vissa dagar sörjer jag det som varit, men för det mesta mår jag gott, säger Anneli och ler.

Fotnot: Anneli och Anders har egentligen andra namn.

 
 
  • Mest lästa