Logga in
Logga ut

En livsviktig folkfest

Blodomloppets lokala ambassadör är pararyttaren Felicia Grimmenhag, som verkligen vet hur viktig blodgivning är. Det har nämligen räddat hennes liv mer än en gång.

Blodomloppet har sedan starten 1993 blivit en årlig folkfest i många svenska städer. Förutom att man genom loppet vill uppmuntra till hälsa och träningsglädje, så har fokus alltid varit att lyfta den viktiga blodgivningen. Årets lokala Blodomloppsambassadör Felicia Grimmenhag vet hur viktig. Det är nu åtta år sedan olyckan då Felicia var ute med sin moped och blev påkörd av en bilist. Kollisionen var snabb, kraftig, oundviklig, och skulle komma att förändra hennes liv för alltid.

– Mina ben krossades och jag förlorade nästan allt blod i min kropp. På sjukhuset kunde de inte ens ta blodprov, utan man fick ta blod från filtarna som ambulanspersonalen hade använt på olycksplatsen. Det är ett mirakel att jag överlevde.

Efter att i flera dagar legat nedsövd, vaknade Felicia upp i fysiskt såväl som psykiskt chocktillstånd, och det tog ett tag innan hon förstod att hennes ben var borta. Amputerade. Det är tur att Felicia Grimmenhag är så van att prata om sin olycka, för det är lätt att tappa både ord och frågor när man försöker förstå vad hon varit med om.

– Det var en bergochdalbana i känslor de första åren. Att vara rullstolsburen... det handlar ju inte bara om hur det ser ut, utan om hur det känns och om hur det kommer bli sen. Men det var under tiden på sjukhuset som jag hittade tillbaka till ridningen, vilket såklart är helt fantastiskt.

Felicia berättade för en bekant som var på besök att hon var gammal ridskoleryttare, och plötsligt blev det bestämt att hon skulle följa med ut till stallet och hälsa på. Väl på plats tvekade hon inte en sekund:

– Jag skulle upp i sadeln – livrädd och jätteglad på samma gång. Sedan red jag lite sporadiskt ett tag tills jag fick möjligheten att ta hem en egen häst, och på den vägen är det.

Nu är Felicia Grimmenhag pararyttare på elitnivå och tränar fyra till fem gånger i veckan både med och utan häst. Näst på tur står SM, NM och så EM i Rotterdam – målet är att ta sig till Paralympics 2020 i Tokyo.

Vad har ridningen inneburit för din väg tillbaka?

– Både fysiskt och mentalt har det varit värdefullt eftersom jag fått annat att fokusera på och ”behövt” ta mig iväg även när det ibland känts riktigt tungt. När jag rider känner jag mig liksom inte funktionshindrad, och hästarna ser ju inte att jag inte har några ben.

Idag driver Felicia även företaget ”Felicia Grimmenhag Dressage” där hon bland annat föreläser om sin olycka och tiden efter, målsättningar och inspiration.

– Jag var lite nervös de första gångerna, men egentligen har jag aldrig haft svårt att prata om olyckan. Det som varit värst för mig är att tänka på och prata om vad min familj fått gå igenom på grund av det som hänt mig. Det gör mig ledsen.

Vad betyder uppdraget som Blodomloppsambassadör för dig?

– Det betyder såklart jättemycket. Loppet uppmärksammar en ju en otroligt viktig sak och jag om någon vet att blodgivare verkligen behövs.

Felicia Grimmenhag tar sats innan hon fortsätter.

– Förra året höften bröt jag höften i en ridolycka, och under operationen blev det komplikationer som gjorde att jag återigen förlorade väldigt mycket blod. Blodgivningen har alltså inte bara räddat mig en gång, utan två.