Logga in
Logga ut

Läget långt ifrån botten i Upplands lingonserier

Att Sirius och IK Uppsala är bästa fotbollslagen i Uppland vet alla. Men något lag måste ligga sist i seriesystemet också. Uppsalatidningen kollar in de två klubbarna där kärleken till fotboll är viktigare än poängen – men vinst ändå är målet.

Hur förklarar man egentligen hur det känns att ligga sist i hela seriesystemet? De lägsta serierna i Upplands fotbollsförbund är för herrar division 8 och damer division 5. Jenny Waxin är tränare för division 5-laget Storvreta IK som bara har tagit två poäng i år, men stämningen i laget är långt ifrån botten.

– Det är klart att ingen vill ligga sist. Det går inte att säga något annat. Men för oss har det i år handlat mycket om utveckling och att kämpa som ett lag. Spelarna är bara runt 16-17 år, men väldigt talangfulla och tampas mot äldre seniorer. Jag kollar inte hur många poäng vi tar utan att alla hjälper varandra och har kul på planen, säger hon.

Saknar en målis

Storvreta IK hade länge ett seniordamlag, men för några år sedan lades den satsningen ned. I år har laget återupptagit verksamheten och fått känna på hur tuff fotboll kan vara. En match förlorades nyligen med 13-0.

– Vi saknar en riktig målvakt, men tjejerna turas om att stå i mål. Det är aldrig något tjafs om vem som ska stå utan man ställer upp för varandra. Det är beundransvärt, men visst skulle det hjälpa om vi hade en permanent målvakt.

Efter sommaren har laget ändå gjort framsteg och för någon vecka sedan knep man en poäng borta mot Danmarks IF 2.

– Det var en riktigt bra prestation! Alla spelarna märkte då att har vi bara lite flyt med oss och jobbar hårt så kommer första vinsten snart. Vår målsättning är att vinna en match innan säsongen är över.

Gammal elitspelare

Herrlaget Åsunda IF från Hummelsta i division 8 västra vet också hur det känns att jaga första vinsten. Hittills har det bara blivit en poäng och laget ligger tvärsist i lägsta serien. Jonas Pürkner, 47, med ett förflutet i fotbollens division tre och elitserien i bandy hoppade nyligen av tränarrollen och blev spelare när han märkte att förutsättningarna för en satsning uppåt inte fanns.

– Det har varit svårt att få i hop folk. Laget har en kärna av spelare som alltid kommer till träningarna, men sedan brukar det vara lite si och så med de andra, men det ser mycket bättre ut nu efter sommaren, säger han.

Vad är främsta skillnaden mellan livet i elit- och gärdsgårdsserien?

– Organisationen runt omkring. När man spelar högre upp finns massör och materialare, något som är helt otänkbar för Åsunda. Men stämningen i omklädningsrummet och hoppet om att vara den som avgör en match är densamma.

Varma känslor för boll

40-åriga Storvretatränaren Jenny Waxins tvillingsyster Linda spelar i division 1 med Bälinge, men att syrran huserar så pass högt upp i seriesystemet är inget som stör familjefriden.

– Haha, nej då. Hon har faktiskt mer att ge på den nivån trots sin ålder. Vi spelade ihop mycket i Vattholma förut, men nu har mina knän pajat och ryggen är dålig.

Men kärleken till fotboll består?

– Absolut! Jag är sugen att dra på mig skorna och kasta mig in i spelet varje match. Jag tror aldrig den känslan försvinner, säger Jenny Waxin.

Åsundas gamla bandyess håller med.

– För mig hade det inte varit några problem om vi hade match flera gånger i veckan, säger Jonas Pürkner.