Far och son skiljer på roller men kämpar ihop

Att ha en förälder som tränare kan vara jobbigt. Men det tycker inte Jakob Ragnarsson, 18, som har gjort succé i Almtuna.

– Pappa är inte hårdare mot mig ... och inte snällare heller för den delen, säger han.

I höstas sågs Jakob Ragnarsson som lagets sjunde back och var därmed inte en startspelare. Men efter halva säsongen ligger han i topp i den interna poängligan för backar och är ordinarie i Almtuna.

– Det har gått bättre och bättre för varje match. Jag har en positiv utvecklingskurva och det är riktigt kul att spela, säger Jakob Ragnarsson.

Liknar farsan

Hans pappa är Marcus Ragnarsson, tränare i Almtuna, och med ett mångårigt förflutet i NHL, svenska landslaget och Djurgårdens IF som spelare. När Jakob Ragnarsson ska beskriva sig själv som spelare låter det som att han beskriver farsan under tiden det begav sig.

– Jag är en tvåvägsspelare, alltså duktig både defensivt och offensivt. Jag gillar att ha mycket puck i motståndarens zon, men är nog ändå lite bättre försvarsmässigt.

Det låter lite som när din pappa spelade?

– Ja, kanske det. Jag vet faktiskt inte varför vi är så lika spelartyper.

Marcus Ragnarsson skrattar och tror att det kanske ligger i generna. Även han är nöjd med sonens säsong så här långt.

– Han är bra på att läsa spelet och att ta rätt beslut. Givetvis kan det bli fel ibland, men så är det ofta med unga spelare och finns det bara en bra tanke bakom så är misstag okej. Det är starkt av honom att leda interna poängligan för backar trots att han inte spelar power play, säger Marcus Ragnarsson.

Jakob Ragnarsson tillbringade mycket tid med pappa Marcus i ishallar i USA och Sverige, men har även spelat innebandy och fotboll. Samtidigt som Jakob Ragnarsson satsar på hockey pluggar han på Celsiusskolan och Almtunas träningar på dagtid gör att han missar en del lektioner.

– Det funkar ändå rätt bra. Jag missar lektionen på morgonen, men åker till skolan efter lunch och får ta igen det som jag missat.

Vad är det bästa och ­sämsta med att ha pappa som tränare?

– Hmm ... det bästa? Ja, det ska väl vara att jag ofta får skjuts till träningarna då. Det sämsta är väl att någon kanske tycker att jag får spela bara för att han är min pappa. Men jag har inte hört någon säga det.

Är han extra snäll mot dig?

– Nej, han är väldigt rättvis faktiskt. Visst är det rätt speciellt att ha pappa som tränare, men jag tycker att det fungerar bra. Jag tänker bort att han är pappa i ishallen och ser honom som tränare och så blir han pappa igen när vi kommer hem.

Marcus Ragnarsson tycker också det fungerar bra.

– Jag har inte heller hört någon som tycker att jag favoriserar Jakob. Jag försöker att hela tiden göra en proffsig bedömning och se honom som vilken spelare som helst i laget.

Är du rent av hårdare mot honom?

– Nej. Jag är inte hård mot någon ... kanske mot linje­domarna förresten, haha. När jag spelade trodde jag att det var viktigt att vara auktoritär och hård som ledare. Att spelarna fick känna på konsekvenser och bli bänkade om de spelade dåligt, men jag tror det är bättre att vara uppmuntrande och pushande. Framför allt i ett ungt lag som AlS.