Logga in
Logga ut

Dikten v 11

Till fåglar i fjärran

av Johanna Lin

Fåglarna brukar sitta på grenarna

framför mitt fönster och sjunga.

Varför blir alla mönster brutna?

Näbbar öppnas för vanliga sånger

Skatan skrattar åt mig, skrattretande

Fåglarna brukade gömma sig

i träden mellan byggnaderna

som om de var i musikburkar

I storstaden får man glömma dom

Nej, aldrig hör man dem bland högt ljud, störande

Nej, aldrig hör jag dem närapå tusen mil härifrån

Jo, du kan alltid ringa

Men inte kan fåglar höra av sig?

Ingen invånare. Ingen invandrare.

Ingen flykting. Jag är ingenting.

Jag kommer att sakna skator, harar,

äppleträd framför mitt fönster,

skogen och staden i snö,

allt som inte kan höra av sig.

 
 

Debatt

Insändare