Catharina Jansdotter från Lillkyrka utanför Enköping gifte sig 1837 med soldaten Johan Spång. Paret var ofta osams och svårt skuldsatta. I januari 1853 dör deras yngsta barn, 3 år, i ”slag”, men dödsorsaken ifrågasattes senare.

Samma sak för Johan Spång som två månader senare dör i något som prästen konstaterar vara ”bröstsjukdom”. Men omständigheterna kring hans dödsfall pekar på något annat.

– Han har två hål i huvudet som misstänks ha orsakats av en eldgaffel. De som gjorde rent hans lik berättade att håret var helt fastklistrat av levrat blod så att det skulle ha varit en bröstsjukdom som han dog av verkar osannolikt, säger Göran Källgården, föreläsare och författare till boken ”Vargjakt, emigranter och en drunknad griskulting ...” som handlar om verkliga händelser i Enköpingstrakten.

Attack med rakkniv

Änkan Spång har nu tre barn och kämpar mot fattigdomen. Hösten 1855 träffar hon statsdrängen Gustaf Blomquist och blir gravid igen. Två veckor före jul 1856 föder Catharina Spång ett barn som dör strax efteråt. Ett nytt mystiskt dödsfall. Pappan Gustaf Blomquist super och är våldsam mot Catharina Spång. Hon tvingas flera gånger söka skydd hos grannarna och vågar sig ibland inte hem på flera dagar. Vid ett tillfälle ska Gustaf Blomquist ha attackerat henne med en rakkniv.

– Som många kvinnor då och nu utsätts hon för systematisk misshandel av sin partner. Den person som ska vara hennes trygghet är i stället hennes största skräck, säger Göran Källgården.

Gift i kaffet

Söndagen 7 augusti 1859 dricker Gustaf Blomquist kaffe som Catharina Spång har bryggt. Han börjar omgående må illa med magsmärtor och kräkningar. Ett par dagar senare dör han. Obduktionen visar att han har vitaktiga korn i matsäcken. De är arsenik.

– Tydligen är arsenikförgiftning väldigt plågsam och kan leda till en utdragen död. Arsenik var vid den här tiden ganska vanligt förekommande. Man hade det för att ta död på ohyra och råttor, men även för att få hästar och kreatur att piggna till.

Catharina Spång fängslas på länshäktet i Uppsala slott, misstänkt för att ha förgiftat Gustaf Blomquist. Hon anklagas även för att ha dödat Johan Spång och två av sina barn men nekar till alla anklagelser.

– Man dömde i stort sett bara de som erkände till döden. Om de nekade fick de sitta i fängelset. Anledningen att många ändå erkände var att kristendomen på den här tiden var mycket stark och många kände att de med ett erkännande kunde få syndernas förlåtelse.

Halshuggs i skogen

Till slut erkänner Catharina Spång att hon har förgiftat Gustaf Blomquist med arsenik i kaffet och bönsoppan, men nekar till de andra morden. Hovrätten dömer henne till döden för mordet på sin man genom halshuggning vid Örlösan i Vaksala härad. Aftonbladet skriver att hon sover lugnt sista natten och framme vid avrättningsplatsen har hon tillräcklig styrka att ”sjelf vidtaga de nödiga anordningar och nedlägga sig på stupstocken, hvarpå det dödande hugget följde och hon sålunda slutade sitt sorgliga lefvnadslopp vid 44 års ålder. Oaktadt den regniga väderleken hade en stor mångda åskådare, isynnerhet från staden, infunnit sig för att bevittna det hemska uppträdet”. Catharina Spång var den näst sista kvinnan som avrättades i Sverige. Hennes kropp begravdes troligtvis i en intilliggande mosse.

– Hon fick absolut inte begravas i vigd jord på kyrkogården. Avrättade och ”självspillingar”, alltså de som tagit livet av sig, grävdes i stället ned i mossar utanför staden. Man var rädd att de skulle gå igen och hemsöka folk och därför var det säkrast att de begravdes ute i skogen, säger Göran Källgården.