Några dagar i juli 2012 jobbade Wardsaetra & Gutasunds Hembygdsförening med att återställa texten i läsbar form. Efter att mossa och föroreningar borstats bort och stenen tvättats fylldes texten i med grå färg.

Kerstin Forss, ordförande i hembygdsföreningen, utförde arbetet tillsammans med Gottsundabon Rama Bhikhabhai, som läst sanskrit i grundskolan. Gunilla Gren-Eklund, professor emeritus i sanskrit, var med i början för rådgivning.

Gjorde ny upptäckt

– Under arbetets gång upptäckte jag plötsligt att det under och vid sidan av kärleksdikten fanns ytterligare inristningar på hällen, säger Rama Bhikhabhai.

Där hade upphovsmannen, Otto Tullberg, docent i hebreiska och arameiska och förste lärare i sanskrit vid Uppsala Universitet, ristat in årtalet 1837 samt sitt och fästmön Sophia Ridderbjelkes namn. Den sistnämnda, som kärleksdikten tillägnades, var barnbarnsbarn till Carl von Linné.

– Jag kände bara ”wow”, tänk att jag är den första som får se dessa namnteckningar som dolts av mossa i 180 år, säger Rama Bhikhabhai.

I Litteraturcentrum Uppsalas nya antologi, ”Välkommen hit, välkommen hem”, skriver hon om händelsen. Och även om det snart gått sex år är det första gången historien satts på pränt.

– Jag har hållit en presentation om det, men det har aldrig publicerats någon text tidigare, säger Rama Bhikhabhai.

Urgammalt epos

Men vad står det då egentligen på hällen? Texten är hämtad från det indiska sago­eposet Mahabharata, skrivet cirka 500 år före Kristus, och lyder i direkt översättning:

”Så länge min ande dväljes i kroppen, du ljuvt leende, så länge ska jag tillhöra dig; denna sanning förkunnar jag dig.”

inger@uppsalatidningen.se