Logga in
Logga ut

Talangfull som en tok

Ett skruvat psyke nedmonterat lager för lager. Samtidigt som extrahögtalare under teaterstolarna får salongen att skaka medan blodet stänker och litteraturens mest ökände bedragare lurar skjortan av societeten.

Tom Ripley. En bedragare och mördare – som det är omöjligt att inte tycka om. Åtminstone en aning. Med sina totalt fem böcker om antihjälten Ripley skapade Patricia Highsmith en av litteraturhistoriens mest fascinerande karaktärer.

– Jag har burit på historien länge. En loser i New York som genom sina kriminella handlingar tillskansar sig ekonomiskt kapital och ett societetsliv där han till sist blir en uppburen person. I sista boken lever han ju i en villa i Paris och umgås med polismästaren, säger Jonas Österberg Nilsson, som dramatiserat och regisserar ”Den talangfulle Mr Ripley”, med premiär 7 april på Uppsala stadsteater.

Är Tom Ripley psykopat? Eller bara en intelligent opportunist med ovanligt vassa armbågar? Varken Jonas Österberg Nilsson eller Simon Reithner, som spelar Ripley, vill ställa någon diagnos.

– Spektrat som Ripley rör sig över är i sig väldigt stimulerande som skådespelare. Han är svår att förstå så man måste borra ner sig i och försöka relatera. Jag måste försöka förstå mig på honom och publiken måste se åtminstone stråk av sig själva, säger Simon Reithner.

Pjäsen är baserad på den första romanen, ”En man med många talanger” från 1955. På ett plan en ren thriller där bedragaren Tom Ripley får ett uppdrag och lurar alla varpå allt spårar ur. En sorts deckare där skurken är avslöjad från första sidan och läsaren nästlas in i hans psyke för att förstå varför han gör som han gör.

– Hur kommer det sig att Ripley hamnar där han hamnar? Varför känner vi i publiken med honom? Varför hejar vi på honom? Det gör att man även synar sig själv, säger Jonas Österberg Nilsson.

Unikt är hur Ripley – trots alla svek, bedrägerier och mord – alltid landar på fötterna. Kanske ryms där en samhällskritik.

– På vilka premisser har de som är högst upp i samhället nått dit? Patricia Highsmith har ingen politisk agenda och är för skicklig för att skriva någon på näsan men man kan göra den läsningen av böckerna, säger Jonas Österberg Nilsson som senast regisserade ”Önskestjärnan” i Uppsala och på andra håll gjort flera pjäser (som ”Främlingen” av Camus, ”Svea Rikes Lag”, baserad på lagboken, och Dostojevskijs ”Brott och Straff”) om moral, samvete, rättvisa och kriminalitet.

– Sådant är intressant. Vi vill alla ha ett rättssamhälle men lag och rätt är inte alltid samma som vad vi tycker är rättvist. Ibland kan vi känna djupt med någon som stjäl mat, exempelvis, för att den var hungrig och inte hade råd. Det går aldrig att vara svartvit och klinisk i hur man ser på sådana saker, trots att lagen försöker vara det.

Den talangfulle Mr Ripleyfår ytterligare djup av huvudpersonens outtalade och kanske omedvetna homosexualitet. När han i pjäsen åtar sig att övertala en arvtagare att återvända till USA från sin exil i Italien blir relationen mellan de båda laddad.

– Historien är väldigt tydlig men samtidigt otroligt komplex. Toms relation till Dickie rymmer till exempel så mycket på en gång – kärlek, hat, beundran, avundsjuka och attraktion, säger Simon Reithner.

Tom Ripley kastas mellan kallhamrad logik och stora känslor. Intrigens stigande densitet återspeglas i scenografin. Under pjäsens gång sker förskjutningar i själva scengolvet, rekvisita och birollsinnehavare tillkommer och förblir kvar som delar av ett allt mer kaotiskt myller.

– Allt finns fortfarande kvar som minnen och så löser fiktionens värld upp sig och publiken börjar se Tom Ripleys röriga inre värld, hur händelserna ser ut i hans huvud, säger Jonas Österberg Nilsson.

Så blir allt blodigt, mörkt och skruvat. Förstärkt till en rent fysisk upplevelse för publiken med bastung musik som pumpas upp genom extrainsatta högtalare under gradängen, salongens säten.

– Vi har inte snålat med något utan pepprar på ordentligt, säger Jonas.

– Det blir full fart. Fullt blås i två timmar, från start till slut, säger Simon och skrattar.