Schmidt happens!

Mange Schmidt är tillbaka där allt urartade. Fem år efter häxprocessen som följde när han kissat bakom en buske återvänder han till Uppsala för att summera sin karriär.

Våren 2012 dras Mange Schmidt in i en process som inte ens depressiva tjeckiska författare kunnat föreställa sig. Efter att ha spelat in en musikvideo drabbas han av akut kissnödighet i centrala Uppsala. Ingen toalett finns att tillgå. Han söker sig till ett buskage bakom en byggnad nära Svandammen – och blir upptäckt av polisen som skriver böter för förargelseväckande beteende. Mange Schmidt vägrar betala och rättegången blir rikskänd.

– Jag ser tillbaka på det som en ganska rolig, banal och helt sjuk grej. UNT gjorde en artikel efteråt, typ ”hur många fungerande offentliga toaletter finns det i Uppsala” och då fanns det nästan inga. Jag blev friad i tingsrätten men då tog åklagaren det till hovrätten. Och jag blev friad igen. Man kan säga att jag bevisade att det inte är olagligt att urinera på dolda platser i naturen.

Trots att Uppsala är platsen där ordningsmakten gjorde livet surt för honom så har han flera gånger valt att återvända. Och när han på fredag 1 september levererar konserten ”Mange Schmidt & Gäster”, som tio år efter hans största hit ”Giftig” ska blicka tillbaka på karriären hittills, så är Uppsala och Flustrets trädgård spelplats.

– Jag vill göra något extra, ta i från tårna så att folk får något att snacka om.

Du återvänder till brottsplatsen?

– Ja, det är ju bara 100 meter därifrån. Sjukt. Jag tänker på det varje gång jag är i Uppsala

Vågar du kissa på samma ställe?

– Haha, nej det vore att pusha min tur. Eller tur och tur...

Med sig till Uppsala har Mange Schmidt en stjärnparad av gäster som Petter, Thomas Rusiak, DJ Sleepy, Eye-N-I, Peewee, Näääk, Janne Schaffer och Miss Inga. Artister som gästat hans låtar genom åren.

– Från början var min musik en skämtgrej jag gjorde för polarna. Jag hade alltid gått och översatt låtar i huvudet som en kul grej. Men att fler än tio pers skulle höra låtarna hade jag aldrig trott. En rapkarriär var något otänkbart.

Men fem album har det blivit, och många hits. Gemensamt för de största, som ”Glassigt”, ”Giftig” och ”Talar ut”, är att de är roliga.

– Det negativa är väl att folk inte tror att jag har något djup. De seriösa låtarna jag gör ibland når aldrig gemene man. Men jag klagar inte, jag har kul.

Är det för lite humor i svensk hiphop?

– Nej, nu finns det humor. Men då kände jag att mycket handlade om att man hade en tuff uppväxt, om samhället och om politik. Att bryta det mönstret blev mitt sätt att nå ut.

Vid sidan av musiken handlar Mange Schmidts liv mycket om falafelbaren han driver i Stockholm – och ännu mer om lilla Florence som han blev pappa till tidigare i sommar.

– Magiskt. Det bästa som hänt mig.

Går det att mixa pappalivet med rapparlivet?

– Det måste gå. Det är lite omständligt men jag har längtat efter det här. Och Florence gillar när farsan rappar för publiken. Sedan åker inte jag ut och turnerar flera dagar i rad utan det är kanske en spelning per helg. Det blir rap life några timmar, sen hem och byta blöjor.