Reza Madadi tillbaka till rötterna

Reza Madadi tog sig upp, trillade ner, och slog sig tillbaka igen. På lördag går han sin tredje match efter fängelsestraffet och UFC-avstängningen – och nästa vecka besöker han Uppsala, där allt en gång startade.

– Som barn var min största dröm att få brottas på ett fullsatt Fyrishov, säger MMA-stjärnan som tävlar inför hundratusentals åskådare.

Snabb resumé: 24 maj år 2013 rasade allt för Reza Madadi. Han greps efter att en väskbutik i Stockholm blivit länsad i en så kallad smash-and-grab. Enligt honom själv så deltog han inte i stölden, för vilken han senare dömdes, utan befann sig på platsen för gripandet (vid ett garage på Tyresö) för att köpa delar av bytet. Men som han ser det så spelar det mindre roll i dag.

– Varje steg vi tar måste vi tänka på konsekvenserna. Jag tänkte inte så då men nu värdesätter jag allt jag har på ett annat sätt.

Intervjun bokas genom Reza Madadis manager som inte vill att fokus ska ligga på brottet och straffet. Ämnet går ändå inte att helt hoppa över och det accepterar Reza, även om han hellre pratar om sitt nya liv som tvåbarnspappa, passionen för sporten och tacksamheten över att få en andra chans. Men vi börjar i Uppsala.

På onsdag återvänder han till Kulturpunkten i barndomens Gottsunda för att berätta om sitt liv och visa dokumentären ”Mad Dog”, om vägen tillbaka efter fängelsestraffet.

– Det känns väldigt roligt för jag har mina rötter i Uppsala och många minnen därifrån. Min största dröm som barn var att få brottas i ett fullsatt Fyrishov. Allt annat kändes helt orealistiskt, kampsport var inte lika populärt på den tiden.

Brottningen blev Reza Madadis väg in i det svenska samhället och han talar sig varm om mottagandet han fick i Uppsala Atletklubb.

– Jag minns det som i går. Första gången som jag kom dit kunde jag inte ett ord svenska. Tränaren sprang och hämtade sina gamla brottardojor och gav dem till mig. Jag har dem hemma än i dag. En annan tränare där, Janne Stennek, skrev till mig häromdagen att han kommer till London för att se matchen på lördag. Jag försökte förklara för honom hur de små grejerna de gjorde betydde allt för mig då.

För den stundtals strulige tonåringen blev idrotten ett stort stöd.

I filmen säger en av dina tränare att ”Reza har inte bara adhd, han har hela alfabetet”. Håller du med?

– Ja. Alldeles nyss kastade min fru, som pluggar till läkare, ut mig hem­ifrån för att jag störde henne när jag stod och dansade en timme. Och ibland har jag ställt till det väldigt mycket för mig själv och alla runt omkring. Men det har också hjälpt mig när jag har använt det på rätt sätt och fått vägledning. Därför vill jag hjälpa ungdomar själv, efter karriären.

Du blev pappa första gången samtidigt som du skulle sitta inne, hur har du förändrats av allt som hänt?

– Jag hoppas att den som läser tidningen tar en funderare: ”går jag upp varje morgon och ser dagen som en möjlighet?”. Drick ditt morgonkaffe och var glad över det du har. Innan jag fick barn och det där hände så uppskattade jag inte vad jag hade. Tack och lov är jag tillbaka nu. Tänk annars, hur misslyckad jag hade känt mig. Vilken misär jag hade levt i, ”vad fan Reza, du hade allt, du hade extra allt, och du fuckade upp det”.

När jag intervjuade dig för fyra år sedan, innan allt det hände, så pratade du mycket om att vara en förebild. Vad vill du att ungdomar som kommer till Kulturpunkten på onsdag ska lära sig av ditt liv?

– För fyra år sedan var jag någon helt annanstans i livet. Jag menade nog vad jag sade till dig men mina handlingar hängde inte med. Hoppas du kan intervjua mig om fyra år igen och att jag kan leva upp till det jag säger i dag. Om det kommer 100 ungdomar på onsdag så kanske jag kan nå fram till och hjälpa i alla fall en av dem att göra bra val. Det är vad jag hoppas.

På lördag kliver Reza Madadi in i ringen igen, när han möter irländaren Joseph ”Irish Joe” Duffy i London.

– En väldigt tuff motståndare, topp 15 i världen. Jag är väldigt mycket underdog men motiverar mig med att jag har varit en underdog hela livet. Vi är alla människor av kött och blod och jag kan bara göra mitt bästa.

Hur är din egen form?

– Nu är den jättebra. I morgon (tisdag, reds anm) åker jag till London och invägningen är på fredag. Jag känner mig glad och pigg och försöker njuta av varje sekund som jag får göra det jag älskar. Varje match är så otroligt viktig i UFC, och ett steg på vägen till att få hålla på ett tag till.

Du är 38 nu, hur länge kan du köra på?

– Tro det eller inte, men jag känner mig som en 20-åring. När vi gör konditionstester så säger de andra på klubben att mina resultat är helt omänskliga. Jag har aldrig druckit i hela mitt liv, har alltid idrottat och lever väldigt hälsosamt. Så för min del så är ålder bara en siffra.

 
 

Läsarkommentarer:

Reza Madadi tillbaka till rötterna