Logga in
Logga ut

Parkrun är här för att springa

Varje lördag klockan 9.30 samlas en brokig samling löpare i Stadsträdgården. Den internationella trenden Parkrun har fått fäste i Uppsala. I stället för att springa ensam kan vem som helst skriva in sig på sajten och träna tillsammans eller tävla med andra.

Många kompisgäng ses på en grusplan någon gång i veckan för att spela fotboll. Hundägare kan stråla samman med andra hussar och mattar på rastplatser för hundar. Men den vanlige motionslöparen, som inte tillhör någon klubb, har ofta sett sig hänvisad till att tillbringa sin träningstid i ensamhet.

Sprids över världen

Det internationella fenomenet Parkrun är ett lätt sätt för motionärer att hitta andra löpare att springa ihop med. Parkrun startade i London år 2004 och genomförs numera i hundratals parker i fler än 20 länder. Sedan i maj även i Uppsala, där löpare ses varje lördagsmorgon i Stadsträdgården för att springa i parken längs Fyrisån.

– Jag hade testat Parkrun på besök hos en kompis i London. Känslan var att det var roligt och kravlöst, säger Mattias Persson Liliegren, som till vardags är ekonom och bosatt i Uppsala.

Tillbaka här startade han Uppsalas Parkrun, ihop med Philippa Pettingill som själv kommer från Storbritannien och arbetar tillfälligt som forskare i Sverige.

– Jag gillar att man springer tillsammans utan att det måste vara tävlingsinriktat. Att ta hit Parkrun gjorde också att jag omedelbart lärde känna många Uppsalabor, säger hon.

Likadant överallt

Konceptet är enkelt. En Parkrun är alltid fem kilometer lång, och äger rum i en park på lördagsmorgnar. Vem som helst kan delta och registrerar sig då inför loppet på hemsidan, där även resultaten redovisas efteråt. Medlemmarna turas om att vara volontärer och ta tid på varandra. Allt är ideellt och kostnadsfritt.

I London och andra brittiska städer har det blivit så populärt att polisen tvingats förbjuda det i vissa parker, när hundratals löpare blockerat gångvägarna. Det problemet finns inte i Uppsala där deltagarantalet växer men brukar ligga på mer blygsamma 20 till 50 personer.

– Vi har haft deltagare i alla åldrar, från 5-åringar till 75-åringar och lika mycket kvinnor som män. Man blir påhejad av varandra, pratar efteråt och bygger ett socialt nätverk, säger Mattias.

– Det har varit roligt att se att många utländska turister kommer hit och springer, bland annat britter och sydafrikaner, säger Philippa och berättar att det bland Parkrun-entusiasterna är populärt att testa loppen i olika städer man besöker, en sorts samlande där Uppsala som litet och nystartat lopp blir en exotisk fjäder i hatten.

Fikar efteråt

Båda betonar värdet av det sociala. Många av parkspringarna fortsätter lördagsförmiddagarna med en fika på något av kaféerna i närheten.

– Vi brukar gå till Gula villan eller Fågelsången. Att följa med är också valfritt men det brukar bli en fin fortsättning på lördagen, säger Mattias.