Logga in
Logga ut

Fest för fler än rälsfrälsta

Ett hundratal meter modellräls sammanfogas till en vindlande järnväg genom vackra landskap med skogar, flagg­stänger, gårdar och tågstationer. På sportlovet intas UKK av några av Sveriges största älskare av modelljärnvägar.

Som helikopterpilot njöt alltid Seth Olofsson av att betrakta de böljande landskapen.

– Jag började flyga 1977 och har bland annat flugit ambulanshelikopter för Ackis. Utsikten uppifrån inspirerade mig när jag 1987 började bygga landskap för modell­tåg hemma. Men det var trist att hålla på ensam.

Han började umgås med likasinnade. År 2004 tog Seth Olofsson och sex andra entusiaster intresset till nästa nivå, när de startade MälarModulMöte, eller MMM. I dag är de 80 personer, de flesta i åldrarna 40–55 år och många med livslånga passioner för modelljärnvägar.

Datastyrt jättepussel

Till mötena har varje person med sig sin egen hemmagjorda modul, en låda som är en meter lång och halvmetern djup, med räls och ett omgärdande miniatyrlandskap. Modulerna är byggda för att kunna sammanfogas och rälsen placerad för att passa med nästa pusselbit.

Självklart är modulerna även försedda med elkopplingar och dessutom har många av de små tågen – som är mer eller mindre hemmabyggda och kostar mellan 1000 och 20 000 kronor – små högtalare med samplade tågljud.

– Sedan har vi wifi som vi kopplar upp för att köra tågen genom appar i våra telefoner. Det är ganska avancerad teknik där alla tåg är data­styrda, säger Seth Olofsson.

På UKK kommer det sammanlagda landskapet vara 20 meter långt och som mest 15 meter brett. MMM har haft flera liknande utställningar, bland annat på Tekniska museet MJ-hobbymässan i Älvsjö och på Järnvägsmuseet i Gävle.

Väcker minnen

– Vi försöker göra det så snyggt som möjligt för publiken. Ofta är det familjer som kommer. Även äldre som kan känna igen gamla tåg och rälsbussar som de såg ut på till exempel 1960-talet. Jag njuter när jag ser en barn­familj stå och titta på det vi har byggt. Eller när jag ser någon gammal man med käpp som står och säger att ”åh, det där tåget påminner mig om när jag åkte dit”. Folk förknippar tåg med något trevligt.

Vissa av stationerna är byggda efter verkliga förebilder, till exempel Saltskog som låg i Södertälje och revs på 1930-talet.

Trivs med träden

– Många andra moduler är inspirerade av verkliga platser. Min bangård heter till exempel Oredals bangård, efter Ore socken där min fru kommer ifrån, och är influerad av Orsa och Dalarna.

Där en hel del av entusiasterna främst fascineras av tågen och tekniken är det som fyller Seth med störst glädje just landskapen.

– Alla mina träd är gjorda av ståltråd, kemitejp och kolfiber. Jag tycker att tallar och björkar är så vackra och att bygga dem verklighetstroget från scratch är min största glädje.

På UKK finns tid för att svara på frågor eller låta besökare prova på. Men när MMM arrangerar sina egna träffar – utan åskådare – simuleras en verklig tågtrafik med tidtabeller och rigorösa turordningsprinciper där den som för tillfället för sina tåg framåt tilldelas en sorts stafettpinne.

Viktig funktion

Och ja, de flesta i föreningen är män – men det visar sig vara ett lite känsligt ämne.

– Den frågan har jag fått förut och jag förstår inte varför det skulle vara intressant. Det handlar bara om vad man tycker är kul. Det finns kvinnor som är involverade i föreningen och alla kvinnor i min närhet tycker att det är fantastiskt. Min fru är en av mina största beundrare.

Seth gör en jämförelse mellan MMM och en stampub där alla känner varandra, som i ”Skål”, och börjar recitera tv-seriens signaturmelodi ”Where everybody knows your name” innan han utvecklar vilken enorm betydelse det lekfulla skapandet – och gemenskapen – har för medlemmarna:

– Många av killarna som kommer har haft tragedier i sina liv. De har förlorat sina jobb och får inte nya, eftersom de är 50–60 år gamla och blir åldersdiskriminerade. De kan ha gått igenom skilsmässor och är mer eller mindre utsparkade av samhället. Sedan kommer de hit och bygger moduler och återhämtar sig.