Logga in
Logga ut

En låga som brinner allt starkare

Nu har Uppsala Reggae Festival spikat årets program. Den 27-28 juli ska bland annat Jimmy Cliff sätta Kapområdet i brand. Och enligt grundaren Ýared Tekeste är URF tillbaka för att stanna.

– Vi startade festivalen av kärleken till musiken och den lågan brinner starkare än någonsin.

Eritrea, år 1973. Ur stereon hemma hos en ung Yared Tekeste strömmar något nytt. Något funkigare och råare än den Motown-soul som han i vanliga fall föredrar. Skivan är ”The Harder They Come” och den är soundtrack till filmen med samma namn, men det vet inte Yared Tekeste då. Han vet bara att han vill höra mer reggae.

– På det sättet upptäckte jag Bob Marley, Peter Tosh och alla andra. När jag sedan kom till Sverige ett par år senare gick filmen på Sveriges Television. Jag blev totalt hänförd.

Mannen som sjunger på merparten av albumet och även spelar huvudrollen i den megaklassiska musikthrillern heter Jimmy Cliff. Yared Tekeste kunde boka honom till Gröna Lund år 2012, när Uppsala Reggae Festival låg på is.

Här redan 1968

– "Det är en ära att få boka dig för första gången till Gröna Lund" sade jag till honom. "Vem har sagt att jag inte spelat på Gröna Lund", sade han. Han hade visst varit där 1968, som förband till Millie Small (känd för "My Boy Lollipop", reds anm). Och på samma resa spelat i Knivsta, av någon anledning, säger Yared och skrattar.

Nu toppar Jimmy Cliff lineupen för Uppsala Reggae Festival 2018. Det var länge osäkert om Yared skulle få tillfälle att bjuda Uppsalapubliken på sin gamla idol. Först förra året återuppstod festivalen, efter att Kapområdet ekat tomt i fem somrar.

– År 2011 kändes det som att ”aldrig mer”. Vi hade drabbats av omfattande biljettförfalskningar det året. Sedan tillbringade jag halva hösten på tingsrätten där vi blev hånade av brottslingar som flinade åt oss. Det blev för jobbigt.

Rörd av reaktionerna

Men tiden gick och reggaefestivalen blev allt mer saknad.

– Vi blev påminda hela tiden. 2012 var det en reggaeförening som anordnade en picknick på Kap samma helg som festivalen brukar vara. Vi blev bjudna, gick dit och det var tusen personer där! Det var så trevligt och rörande och sen dess har längtan bara ökat.

– Till sist var tiden inne. Vi bestämde oss sommaren 2016 att vi testar igen nästa sommar. Och vi var lite ringrostiga men det gick bra till slut. Vi var nöjda och folket också. Ibland kändes det som ett väckelsemöte.

Jag fick en känsla av att kastas tillbaka i tiden.

– Exakt! Det var flera som sa att det kändes som att det inte hade varit något uppehåll. Man träffade folk man inte hade träffat på länge och allt såg ut som det brukade göra. Så kändes det för oss också. Och spelningarna var fantastiska.

Hur gick det ekonomiskt?

– Det gick bra, vi tjänade inga pengar men festivalen gick runt.

Ni valde ändå att gå upp till två dagar i år?

– Det blev för hektiskt med en dag. Vi ville bjuda på så mycket som möjlig men det blev att vi trängde in alldeles för många artister på en dag och folk fick jäkta mellan scenerna. Så vi tänkte att vi kan köra två dagar utan att öka antalet artister jättemycket. Nu får folk tid att umgås och lattja lite mellan spelningarna.

Nytt jämfört med förra året är att campingen intill festivalområdet gör comeback. Matutbudet ska också bli bredare, i samarbete med en jamaicansk cateringfirma.

– De lagar riktig jamaicansk mat med jerk chicken som osar och smakar gott. En annan nyhet är att kommunen deltar med demokratiprojektet ”Rätt att rösta” som ska få folk att rösta i de olika valen. Man kan se lite slapphet vad gäller det bland ungdomar, inte minst andra generationens invandrade svenskar. Vi vill bidra till att alla röstar.

Hur fungerar samarbetet med kommunen annars?

– Vi hyr marken av dem. Det flyter på. Något stöd har vi inte sökt utan vi försöker hanka oss fram själva. I alla fall tror och hoppas jag att kommunen är glada att få tillbaka festivalen. Vi försvann samtidigt som bandyfinalen men nu är båda tillbaka – det är en helhet som Uppsala behöver.

Och samarbetet med polisen?

– Också bra. De gör sitt jobb. Vi har alltid haft ett bra samarbete även om jag vissa år tyckt att de ägnat oss lite överdrivet mycket resurser. Förr i tiden såg polisen festivalen som ett riskevenemang men förra året behandlades vi som vilket evenemang som helst. Och det är ett av de lugnaste som finns i Uppsala.

Familjen skapar stämning

Man kan se Uppsala Reggae Festival som ett familjeföretag. Yared Tekeste sköter artistkontakterna, hans fru Adiam har personalansvar och deras dotter Malayka bokar flygbiljetter, hotell och hanterar logistiken åt de inbjudna stjärnorna.

Yared själv är säker på att den familjära känslan bidragit till att många artister har en nära relation till festivalen.

– De ser att vi är en familj som driver det här, inte något stort företag som bara är ute efter att tjäna pengar. Många vi bokar skulle kunna få mer betalt någon annan stans men de känner att vi tar hand om dem. Det är inte strictly business.