Tidigare i veckan blev en 66-årig man utsatt för ett våldsamt rånförsök på Petters­lundsgatan då han överfölls av tre till fyra ungdomar som försökte slita av hans halskedja. De misslyckades men mannen fick sår på halsen. Händelsen liknar ett antal tidigare rånöverfall som skett i centrala Uppsala de senaste veckorna, exempelvis på Vaksalagatan den 5 februari då en 90-årig man blev rånad på sin guldklocka av en yngling som sågs springa mot Resecentrum.

Rånar för droger

Enligt Uppsalapolisen finns det en koppling mellan dessa rån – våldsamma och med små byten – och det ökade missbruket av rökheroin i Uppsala. Som bland annat Upsala Nya Tidning rapporterade om i mitten av februari rör det sig nu om minst 90 ensamkommande flyktingbarn som använder heroin kring Resecentrum.

”Mycket värre nu”

Sedan dess har utvecklingen skenat, enligt Daniel Larsson, kommissarie vid Uppsalapolisen.

– Det är mycket mycket värre nu. Säkert hälften av ungdomarna vi pratade om då har gått ner sig djupare sedan dess, och det är stor risk att de fastnar i ännu tyngre missbruk. Heroin är så oerhört farligt eftersom du fastnar så lätt i ett beroende. Det blir en smitto­effekt när de hänger med andra ungdomar. I Enköping har även svenska ungdomar börjat med rökheroin – det har vi inte sett i vårt län tidigare.

Drogen välbekant

Att just ungdomar från Afghanistan är överrepresenterade i den här gruppen tror Daniel Larsson beror på en kombination av orsaker. Välkända problem med segregation men till viss del också landets historia av opiumproduktion.

– Då blir heroin kanske inte lika främmande för de här personerna som för andra. Men det är så klart väldigt beklagligt för varje individ. Det här är jättefina killar som flyr hit från Afghanistan och sedan fastnar i missbruk.

Problemen drabbar också utomstående som rör sig i närheten av Resecentrum.

– Områdena nära ett problemområde drabbas. Det blir olyckligt för folk i Fål­hagen, till exempel, där det finns mycket parker och gröna stråk. Och när de här rökheroinisterna börjar med sprutor så är det en stor risk att det börjar drälla omkring med sånt också, säger Daniel Larsson.

Vad gör ni nu?

– Vi ska göra en satsning inom ett par veckor, men det är fortfarande som att skrapa på ett isberg. Hela samhället måste följa upp det här. Det behövs fältassistenter på gatan och nya platser för vård av missbrukare. Det är ingen mening att polisen skriver LVM för någon när det inte finns plats. Jag ser tyvärr mörkt på det hela, säger Daniel Larsson.