"Gänget blev min familj"

Han var en av ledarna för den så kallade Uppsalamaffian. Samtidigt lade Johan Enander grunden till ett drogmissbruk som fortsatte långt efter att han ­slutat begå brott.

– Att växa upp i en stökig familj hade gjort mig otrygg. Jag drogs till kaoset för det kunde jag kontrollera.

Johan Enander är 57 år. Större delen av sitt liv har han varit kriminell eller missbrukare. Oftast båda delarna.

– Farsan var alkoholist och dog när jag var fem. Morsan var ensamstående. Min storebror föddes med en hjärnskada, så han fick all uppmärksamhet hemma. Jag var på gatan och hängde med äldre killar.

Han var sex år när polisen tog honom första gången.

– Vi gjorde inbrott i en järnaffär på Vretgränd, nära där vi bodde. De äldre grabbarna lät mig krypa in genom ett fönster och kasta ut fiskespön och grejer. När jag kom ut stod polisen där. Men de släppte mig, jag var ju så liten och sade att jag var ute och letade efter min katt.

Tävlade med landslaget

Stöket fortsatte upp i tonåren. Han blev känd som en slagskämpe och hamnade ofta i bråk. Så fyllde han 15 år och fick jobb som rörmokare. Det lugnade sig lite. Han började med karate. Hade talang, vann tävlingar och var med i landslaget. Startade en karateklubb och jobbade som dörrvakt på många av Uppsalas krogar.

– Jag hade nytta av att vara streetsmart och kunna slåss. Bråk hade blivit min grej. Något jag kunde leva på.

I 20-årsåldern bodde han en period i Japan för att satsa på karaten. Där fick han jobb som livvakt.

– Livvakteriet ledde till att jag rörde mig i en laglig gråzon och även drev in pengar. På det sättet kom jag i kontakt med organiserad brottslighet i Sverige.

Tillbaka i Uppsala blev livsstilen allt mer kriminell. Även festandet gick över styr.

– Jag hade ganska mycket pengar och började missbruka rejält. Kokain, amfetamin och alkohol mest. Vi festade jämt, tills festen inte var fest längre, utan vardag.

Uppsalamaffian

I slutet av 1980- och början av 1990-talet var Johan Enander en av centralfigurerna i det gäng som av polis och medier kom att kallas Uppsalamaffian. Kända för sina dyra bilar, en ännu dyrare båt parkerad i Fyrisån – och för att begå grova brott.

– Redan innan vi torskade stod det massor om oss i tidningarna. Det kändes overkligt. Men det var alltid narkotika med i bilden och jag trodde att jag hade koll på läget.

Affärerna, brotten och drogerna snurrade bara snabbare.

– Allt eskalerade tills jag åkte dit rejält år 1993. För min del gällde det mest indrivningar och våldsbrott. Jag satt isolerad i häktet i två år. Svenskt rekord. Sedan fick jag fem års fängelse.

Bara ett par år efter avtjänat straff var det dags igen. I början av 2000-talet blev Johan Enander indragen i ett gängkrig och greps med droger och vapen på sig. Efter det fick han nog av gangsterlivet.

– Jag förstod att det bara var losers som höll på. Att det var så farligt att jag måste sluta.

Hur ser du tillbaka på åren som kriminell?

– Jag skulle inte göra det igen. Absolut inte.

Vad ångrar du mest?

– Att jag litade så mycket på folk. För mig var det livet som en familj. Men de andra hade familj hemma och något att återvända till. Jag hade inget annat.

Hur ser du på att ha skadat andra människor?

–Våldet drabbade andra kriminella. Jag tror att jag har skadat mig själv mer än någon annan.

Under 2000-talet var han anställd i två uppmärksammade företag. Gizmondo och SMS Guld. I båda jobbade han med säkerheten och han såg inga brott begås. Om den omskrivna tvisten när ”Uppsalamaffians ledare” Stefan Eriksson ville ha en del av SMS Guld har Johan Enander bara en sak att säga:

– Stefan var helt fel ute där, så vi var tvungna att polisanmäla honom. Sedan hoppade jag av SMS Guld.

Har du och Stefan Eriksson kontakt i dag?

– Nej, vi kom ifrån varandra redan under Gizmondotiden.

Polisen hittade kokain

För Johan Enander fortsatte drogmissbruket långt efter han lämnat kriminaliteten.

– Planen var alltid att sluta den dagen jag fick barn. Jag ville inte bli som min farsa. Så föddes min första son för två och ett halvt år sedan. Men jag kunde ändå inte lägga av.

En kort tid senare gjorde polisen ett tillslag och hittade kokain i hans hem. För första gången gick han med på behandling.

Han beskriver tiden på behandlingshemmet Hatten i Älvsjö som ett uppvaknande.

– Den hjälpte mig med både missbruket och självkänslan. Att förstå mig själv. Känslan är nästan religiös. Jag har inte ens druckit en öl sedan dess.

Ville passa in

I samtalen på hemmet insåg han att längtan efter att passa in, vara del av en familj, var det som drivit honom in i gängvärlden. Och behovet av kaos, att vara ”i stormens öga”, gjorde att han begick brott och missbrukade.

Nu lever han familjeliv med fru och två söner i Uppsala. Fortfarande kan han bli rastlös när allt känns för lugnt. Det är något han jobbar på att förändra.

– Mina barn måste få lära sig att lugnet och tryggheten är det normala. Jag behöver inte kaoset egentligen, det blev bara något fel på mig när jag var liten, säger Johan Enander.