Logga in
Logga ut

Första värnpliktiga tillbaka i Uppsala

Över 100 värnpliktiga lumpare ryckte i veckan in på Luftstridsskolan. Förutom svett, nervositet och trötthet visade rekryterna upp en benhård vilja.

– Jag har alltid velat göra lumpen, säger Elin Hemmati.

Skottsalvorna avlöser varandra i öronbedövande knallar. Det är oklart vilken pluton som tränar på den intilliggande skjutbanan, men det är definitivt inte de nyinryckta värnpliktiga på Ärnas Luftstridsskola. Första dagen ägnas i stället åt att hämta ut allt material och göra sig hemmastadda på luckan. Och det är inte bara en väska att bära. De blir alla överbelamrade med kläder, utrustning och militära tillbehör.

– Ja, det är inte så lätt. Jag har ingen aning om vilket det bästa sättet är att få med sig allt. Men det är bara att göra sitt bästa och jag tror jag har fått grepp om allt nu, säger Linus Löfvall.

Det visar sig strax, under den obligatoriska persedelkontrollen då officerarnas barska stämma ljuder i korridoren: militärbyxa 90. Kamouflage. Två par!

Försvaret gäller alla

Av de 109 som ryckte in i veckan har de flesta aktivt valt att göra lumpen. Endast 11 är uttagna genom plikt och det är första gången sedan 2010 som värnpliktiga utbildas vid Luftstridskolan på Ärna. Samma år avskaffades allmän värnplikt, men 1 januari i år började kravet på grundutbildning med värnplikt att gälla igen.

– Det här är en fantastiskt bra dag. Det är alla medborgares ansvar att försvara vårt lands demokrati och det ska inte bara gälla ett fåtal som känner ett kall. Dessutom höjs den operativa militära effekten avsevärt och underlättar framtida rekrytering av skickliga befäl, säger Robert Nylén, chef för Luftstridsskolan.

Skjuta lerduvor

Simon Björnell har flyttat hit från Jönköping och han ser den militära utbildningen som en bra karriärväg framåt.

– Det är klart att det är lite jobbigt att lämna hela livet man har med vänner, familj och flickvän i Småland. Men jag tycker att officer verkar vara ett spännande yrke, säger han.

Vad ser du mest fram emot?

– Att skjuta. Jag har skjutit lite lerduva tidigare så det ska bli kul och jag har väl lite vana i alla fall.

Känsla för lumpen

En som redan gjort persedelkontrollen och lagt den massiva packningen på en av de karakteristiska våningssängarna i järn är Elin Hemmati från södra Stockholm. Mitt i stressen första dagen är hon ändå lugn.

– Jag har alltid velat göra värnplikten. Haft en känsla bara att det är något som jag vill genomföra. Och nu testar jag den känslan, säger hon.

Grundutbildningen är nio månader och första tiden blir det mycket kvällstjänstgöring för rekryterna och ingen helgpermisson.

– Det är klart att det är mycket nytt och tankar på vad man gett sig in i så här i början. Men allt eftersom tiden går så kommer de värnpliktiga in i det och känner sig mer hemma. Utbildningen skiljer sig väldigt mycket från rekryternas föräldrars lumpentid. Det här är ju framtida kollegor till mig och därför gäller det att behandla alla människor lika och med respekt. Men visst, i bland behöver jag höja rösten och se till att de gör det de ska, säger Mattias Lundgren, kompanichef.