Logga in
Logga ut

Brottsoffer: ”Jag får inget stöd av samhället”

13-åriga Maja utsattes för ett sexuellt övergrepp på nätet. Polisutredningen har dragit rejält ut på tiden och under ett års tid har målsägandebiträdet inte ens kontaktat henne. Nu känner Maja att samhället sviker – när hon som mest behöver hjälp.

Många sexoffer bemöts felaktigt

Majas erfarenheter av ett rättsväsende som sviker är inte ovanliga.

– Det är ett jätteproblem. En del tycker att jobbet som målsägandebiträde bara är lättförtjänta pengar, säger Thérèse Paulsen, jurist.

Hennes tillvaro rämnade den där aprildagen 2014. Efter att en kortare tid haft kontakt med en person på snapchat började denna person att skicka porrbilder till Maja. Då tog hon bort användaren, men personen började per sms att hota henne. Om hon inte la till personen igen på snapchat så skulle hen skicka avklädda bilder på Maja till hennes mamma. Någon dag senare fick mamman den avklädda bilden på sin mejl.

– Det kändes skitjobbigt att mamma fick den bilden. Jag ville inte polisanmäla för jag mådde så dåligt och ville inte prata om det som hänt, säger Maja.

Kände sig lurad av polisen

Tillsammans bestämde de sig ändå för att polisanmäla. Utredningen som drog i gång innehåller teknisk undersökning av familjens dataenheter och IP-spårning av mejlet som skickades. Nästan två år senare har ännu inget åtal väckts och Maja har förlorat all tro på rättsväsendet.

– Det började med att polisen ljög för mig. Jag ville inte vara med på något förhör för det kändes jättejobbigt. Men då sa polisen att jag kunde komma dit bara för att de skulle se hur jag mådde. Direkt när jag kom dit tog de med mig in i ett förhörsrum och kopplade på videokamerorna. Jag blev ledsen och besviken.

– Jag kan förstå att utredningen tar tid. Att det tar längre än tre månader att göra en sådan teknisk undersökning. Men vad händer nu liksom? Jag har inte hört någonting från polisen och undrar vad de håller på med.

Fick inte byta biträde

Polis och åklagare är inte de enda som Maja känner sig sviken av. Juridiska målsägandebiträdet Agnes Kelemen, som är tillsatt för att ta till vara Majas intresse i den juridiska processen har inte ens kontaktat henne. Under ett års tid, från juni 2014 till juni 2015 hade hon inte en enda kontakt med sitt biträde.

– Under första polisförhöret fick jag ett målsägandebiträde som skulle hjälpa mig. Men hon gick på föräldraledighet och sedan fick jag ett brev från tingsrätten där det stod att Agnes Kelemen skulle bli mitt nya målsägandebiträde. Men hon kontaktade aldrig mig personligen och jag hörde inget av henne under ett års tid.

Maja och hennes mamma har själva upprepade gånger försökt att få tag i Agnes Kelemen. Till slut ledsnade de och ansökte om att få byta målsägandebiträde. Men tingsrätten nekade ett byte.

Vill inte svara på frågor

Uppsalatidningen ringer målsägarbiträdet som inte vill svara på frågor över telefon. Per mejl frågar jag bland annat om hur mycket kontakt hon brukar ha med sina klienter och om hur hon anser att ett bra målsägarbiträde ska arbeta. Agnes Kelemens svar är: ”Jag ser inte någon koppling till det du verkar vara intresserad av att skriva om.”

”Ärendet är för känsligt”

Maja och hennes mamma har anmält Agnes Kelemen till Advokatsamfundets disciplinnämnd som valt att gå vidare med ärendet. När nämnden krävde att målsägandebiträdet redogjorde för kontakterna med Maja svarade Agnes Kelemen i ett mejl till nämnden att hon inte har träffat eller pratat med Maja för att ärendet är så ”känsligt”.

– Det är just därför jag skulle vilja prata med mitt biträde. Jag behöver hjälp och stöd. Hon kan ju inte veta hur jag mår om hon inte ens pratat med mig. Jag trodde aldrig att utredningen skulle bli så här, säger Maja.

Att brottsoffer är missnöjda med målsägandebiträden verkar inte vara något undantagsfall utan ett generellt problem i hela landet. Thérèse Paulsen är själv jurist och företräder ofta klienter som utsatts för sexualbrott. Hon är kritisk till hur många av dem som utsatts för sexualbrott bemöts inom rättsväsendet.

– Det Maja har varit med om är tyvärr inget ovanligt. Det skulle kunna beskrivas som ett systemfel och hon delar sina negativa upplevelser med många andra. Delvis kan det bero på att måls­ägandebiträden inte har så hög status och därför inte utgörs av de mest engagerade juristerna. Dessutom är okunskapen i bemötande av de som utsatts för sexualbrott stor, säger Thérèse Paulsen.

För att komma tillrätta med detta problem och höja målsägandebiträdens kunskap om vad som krävs av dem efterlyser hon en speciell utbildning.

– I dag räcker det med att man är jurist. Det diskuteras en hel del om en utbildning för målsägandebiträden bör införas i den pågående sexualbrottslagstiftningen. Det är en väldigt viktig roll i samhället och för att den som utsatts inte ska tappa förtroendet för rättsväsendet. Undersökningar visar att ju tidigare ett engagerat målsägandebiträde kommer in i bilden desto positivare resultat för den juridiska processen.

Har rätt att bestämma

För den som är missnöjd med sitt målsägandebiträde kan det vara svårt att byta.