"Alla i en grupp gör inte fel"

Långt borta från rubrikerna kring Resecentrum finns det ensamkommande ungdomar som börjat bygga sina liv här i Uppsala. Men Migrationsverkets beslut riskerar att rasera allt.

– Vi har varit i den här situationen i över ett och ett halvt år. Det är en lång tid av osäkerhet, sömnlösa nätter och oroliga känslor, säger Gholam Reza Jafari

Den senaste tiden har mycket av den lokala medierapporteringen handlat om ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Att många är beroende av heroin och begår grova brott.

Drömmer om att bli polis

Uppsalatidningen träffar sju elever på Lundellska skolan som flytt Afghanistan för en ny tillvaro i Uppsala. De är alla i 17-årsåldern. Går i skolan och drömmer om att bli polis, ingenjör eller fotbollsproffs. De vittnar om farliga resor genom flera länder för att ta sig till Sverige. Och kommer från bakgrunder som är svåra att relatera till.

– Min far dog när jag var fyra. Jag var tvungen att börja hjälpa till att försörja min familj. När jag var fjorton mötte jag talibaner som lovade mig mycket pengar ifall jag jobbade för dem. Jag ville inte och det slutade med att de förföljde mig. Min mamma var tvungen att sälja familjens mark för att jag skulle ha nog med pengar för att kunna fly, säger Sajjad Shaffiyi.

Våldsamt förflutet

Alla elever berättar om liknande upplevelser av våld. Joma Salehi har problem med nacken efter att ha blivit slagen med pistol, andra har problem med hörsel, syn och huvudvärk efter våld mot huvudet. De har alla levt som förföljda.

– Det finns ingen framtid för mig i Afghanistan. Talibanerna och Daesh rekryterar unga och hotar ens familj om man inte gör som de vill, säger Gholam Reza Jafari.

Flera av dem har tidigare redan tvingats fly från Afghanistan till Iran där de levt under diskriminerande förhållanden.

– Det finns ingen sjukvård, man har ingen rätt att gå till skola, det finns inga jobb om man är afghan, fortsätter Gholam Reza Jafari.

Flyktig tillvaro

Andra som Uppsalatidningen pratat med tvingas vara anonyma då de lever som ”papperslösa” utan uppehållstillstånd och antingen väntar på svar eller fått avslag från Migrationsverket.

– Jag kom hit för ett och ett halvt år sedan och fått avslag av Migrationsverket. Nu är jag inne på min sista chans, säger en av dem som även berättar om sömn- och hjärtproblem.

Han berättar även om olika samhällen som har det gemensamma draget att de berövat honom på hans röst. De äldre generationerna i Afghanistan som skulle bestämma över hans liv, till Migrationsverket i Sverige som tar sig rätten att berätta hur säkerhetsläget i Afghanistan är och hans ålder.

– Jag är 17 men saknar pass, då skrev de upp min ålder till 18 för att lättare utvisa mig. Jag har sagt att de får göra vad som helst för att åldersbedöma mig men de säger att det inte finns tid.

Jag frågar honom om medierapporteringen om Resecentrum.

– Jag tror att de som det skrivs om är fast i en hopplös situation, de kommer från ett krig och lever osäkert – de behöver mer tid och hjälp, säger han.

Jag ställer samma fråga till eleverna vid Lundellska.

– Det är viktigt att förstå att det är en person som gör fel och för den sakens skull inte tro att alla i en grupp gör samma fel, säger Baqer Ismaili.

Drömmar om framtiden

Eleverna vi talar med lever alla i osäkerhet och väntar på intervju hos Migrationsverket. De drömmer alla om att få fortsätta sina liv de byggt upp här.

– Här i Sverige är alla först och främst människor, det finns en respekt för varandra här, säger Gholam Reza Jafari.

 
 

Läsarkommentarer:

"Alla i en grupp gör inte fel"